Reflektion vecka 15

Rent praktiskt har inte mycket hänt den här veckan. Men ändå snurrar tankarna runt i planetära banor kring något som liknar en desperat process; förberedelse, omarbetning, prioritering, förkastande, förberedelse igen, tvivel och lite handfallenhet.

Om jag ska uttrycka mig lite mer konkret, så har jag förkastat vissa element i mitt fotoprojekt. Jag ska inte ha med en person i fotot, det blir ett moment för mycket, med tanke på att vi har en begränsad tid och jag har så pass många osäkra faktorer att ta hänsyn till (väder, vind och månfaser). Men idén lever kvar och bilden kommer att bli tagen, men under andra förhållanden och förutsättningar.

Att ta bilder på ett och samma motiv men med olika inställningar är det jag övar på nu. Sedan ska jag "leka med bilderna i ett bildredigeringsprogram för att få fram önskade effekter. Jag har också sett ut den mest en gynnsamma kvällen för testfotografering "on location"den 20:e , med tanke på väderprognos och månfas, samt vet att jag troligtvis har en bra chans till fullmånefoto den 25:e, då vädret verkar vara hyfsat än så länge...men man vet ju aldrig.

Jag har lurat med mig min pappa på det här lilla äventyret, som det engelska yttrycket lyder: I did not take no for an answer.

Varför gör jag det här? Jag vill få en större förståelse för den kreativa processen och hur jag hanterar det som händer i den. Till exempel nu, när jag lider av svår prokrastinering och mina prioriteringar har mycket i övrigt att önska. Jag vet att det hade varit bra att vara i skolan där man blir mer kreativ och konsekvent, men jag vet inte vad jag kan göra med mitt projekt där...jo förresten...jag måste åka in för att få en spark där bak och se till att få tummen ur samma ställe.

-det ska tydligen göra ont när knoppar brister...