I måndags talade vi bland annat om mönster, letade efter dem och funderade över dess betydelser, funktioner och tillkomst. Jag funderade över hur symboler både kan ena och splittra och hur dessa krafter lever vidare genom tider och tvärs igenom kulturer. Vår lärare menade att konstnären är en typ av forskare som tänjer på gränser, bryter ny mark men också skapar förståelse för det som varit eller det som är, det håller jag med om, även om jag tycker att det antyder att en konstnär behöver vara något mer än det den är. I så fall skulle man ju kunna säga att en forskare är en form av konstnär....men det är det ingen som verkar ha något behov av...eller? Är jag bara onödigt analytisk nu? Ja det tror jag, glöm det. Jag förstod vad hon menade, punkt slut.
Vi skulle ta med oss frågor och tankar hem för att leta efter mönster på olika platser/ställen och se dem i ljuset av dess paradigm, för vem det skapades, av vem och varför. Våra reflektioner skulle vi sedan använda på studiebesöket och senare i uppgiften vi fick. Vad som slog mig när jag gick runt och fotade mönster hemma, var att jag kunde se ett mönster i mönstren....
 |
| rutigt är ju som alla vet ett ofta förekommande tema i kök, varför? |
 |
| Försöker man på ett romantiserande sätt associera till det italienska kökets rutiga dukar? Eller är det förknippat med "gammalt hederligt kroppsarbete och rutiga skjortor? Eller är det nått helt annat.... Sen såg jag att alla mina "arvegods" har kraftiga mönster och mycket färg... |
 |
| En kär samling gamla dalahästar med klassiskt mönster |
 |
| En broderad spegel från sextiotalet, med lite paljetter... |
 |
| Ett draperi från min farfar och farmor, härligt djungeltema |
 |
| Ett överkast från sextiotalet som jag tycker är så coolt! |
Vi fick tips om att titta på några filmer och den om Kaffe Fassett inspirerade mig på ett oväntat sätt! Jag har alltid haft lite svårt för mönstrade saker och tyger, antagligen ända sedan jag var liten, vilket gjorde att filmen om Kaffe blev lite av en chock för systemet; MASSOR av färg och BARA mönster! Men efter en halvtimmes tittande började jag gilla mönstren och uppskatta färgerna och tillslut förlikade jag mig med dem. Detta gav mig den kicken jag behövde och en ny vinkel; det positivt-objektiva ögat. Nu var det bara att hitta ett projekt som jag kunde ro i land.
Jag valde att bygga på tanken att göra det vi gör nu, fast med 8 till 10-åringar istället, för hade jag fått göra detta för trettio år sedan, kanske mitt förhållande till mönster och mina fördomar om dem sett annorlunda ut. Jag hade förhoppningsvis mycket tidigare sett dess betydelse och vårt behov av dem.
Att hitta egna symboler var förhållandevis lätt, men att sätta ihop dem på ett estetisk men ändå meningsfullt sätt var svårare än jag trott. Jag lärde mig att vara ödmjuk inför mönster och dess komposition, men känner att vi kunde fått mer på fötterna innan, jag har inga som helst förkunskaper och min förförståelse säkert något mindre än genomsnittet. Efter en ganska lång inledande process på det mentala planet, gick det ganska stabilt mot slutet och när jag plötsligt kände att; det här funkar faktiskt! Ja, då hade Örnen landat.
Parallellt med att jag läste om symboler, googlade och skrev, höll jag på med en presentation av arbetet i ett för mig nytt verktyg, bakvänt var ordet. Men jag var så splittrad just då, så att jobba med det andra som jag var nyfiken på, liksom fick mig lagom distraherad för att fortsätta med det jag egentligen skulle göra...
Jag gillar verkligen mönster och färg nu och har en helt annan attityd till deras sammansättning och hur man kombinerar dem med annat. Jag har blivit mer förlåtande mot mitt hem och det är för mig den största vinsten.
Jag valde att bygga på tanken att göra det vi gör nu, fast med 8 till 10-åringar istället, för hade jag fått göra detta för trettio år sedan, kanske mitt förhållande till mönster och mina fördomar om dem sett annorlunda ut. Jag hade förhoppningsvis mycket tidigare sett dess betydelse och vårt behov av dem.
Att hitta egna symboler var förhållandevis lätt, men att sätta ihop dem på ett estetisk men ändå meningsfullt sätt var svårare än jag trott. Jag lärde mig att vara ödmjuk inför mönster och dess komposition, men känner att vi kunde fått mer på fötterna innan, jag har inga som helst förkunskaper och min förförståelse säkert något mindre än genomsnittet. Efter en ganska lång inledande process på det mentala planet, gick det ganska stabilt mot slutet och när jag plötsligt kände att; det här funkar faktiskt! Ja, då hade Örnen landat.
Parallellt med att jag läste om symboler, googlade och skrev, höll jag på med en presentation av arbetet i ett för mig nytt verktyg, bakvänt var ordet. Men jag var så splittrad just då, så att jobba med det andra som jag var nyfiken på, liksom fick mig lagom distraherad för att fortsätta med det jag egentligen skulle göra...
Jag gillar verkligen mönster och färg nu och har en helt annan attityd till deras sammansättning och hur man kombinerar dem med annat. Jag har blivit mer förlåtande mot mitt hem och det är för mig den största vinsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar