Reflektioner efter vecka 7

Vad har varit jobbigast den här veckan? Att jag ökar kraven på mig själv. Vi pratar hela tiden om att "var den du är" "utmana dig själv" "gör det du är bra på" "utmana dig inte bara för utmaningens skull" bla bla bla
Jag blir tokig, eftersom man helt uppenbart inte kan få bra betyg bara för att "vara den man är" och jag vill ha bra betyg. Så allt snack bara gör mig bara förvirrad "Inga rätt eller fel" -pyttsan...

Vad har varit bäst? Att få komma på en idé och genomföra den. Det var skitskönt!

Vad har jag gjort? Eftersom vi hela tiden får ett litet "assignment" samtidigt som vi har en gestaltning att jobba med, blir det två trådar som liksom löper både parallellt och ibland ihop. Det var frustrerande de första två dagarna, eftersom jag liksom gömde mig i haikun och hade svårt att fånga min idé. Men när jag försökte se de som liknande projekt och tog hjälp av haikuns avskalade uppbyggnad  för att komma åt hur jag skulle tänka, lossnade det och mina "offentliga rum" tog form i mitt  medvetande, med hjälp av Ingelas "Offentlig toalett".

Jag hade ju även denna vecka problem med mitt val av material; glasen till mina plexiglaskuber tog lång tid att göra och de var repiga, eftersom de var använda, vilket gjorde att ljuset inte reflekteras rätt och uttrycket påverkades, det såg oproffsigt ut helt enkelt. Sedan blev kuberna för tunga för att hängas upp i taket, limmet skulle inte hålla för det. Så jag får tänka om till nästa gång; materialet ska passa ihop och hålla för de förutsättningar de är tänkta att utsättas för, som tryck, fukt, värme, ljus etc. Det borde jag kommit i håg från förra veckans erfarenhet, det gör mig lite irriterad att tänka på det. Det som var positivt med att det tog tid att göra plattorna, var att jag fick mer tid till att reflektera över vad jag egentligen ville ha inuti mina rum. Jag märkte, när jag skissade, att uttrycket ändrades hela tiden, beroende på vad jag tog bort, tillförde eller omplacerade. Det var nyttigt att jag fick ta den extra tiden till att pröva mig fram, eftersom om jag hade blivit klar tidigare med plattorna, inte hade utmanat min första tanke och därmed kanske inte fått ett lika bra resultat.

Några roliga reflektioner jag gjort, angående mig själv, är att jag verkar fastna för saker om tre; treenigheten, som jag ska fundera vidare på. Sen har jag velat använda mig av "blod" i allt jag gjort hittills i kursen, det är ytterligare en sak som jag ska ägna lite tankar åt. Jag tror inte att jag är klar med "blodet" ännu, utan det kommer att dyka upp igen och då kanske rejält, så att jag riktigt får gotta mig i det. Jag kommer nog senare att relatera till detta som "min blodiga period" ;-) Ska det göras - gör det med eftertryck.

Jag tänker också på det här med handledningen som vi erbjuds, jag skulle nog åkt in och bollat  med vår lärare. Inte så mycket för att jag var osäker, utan för att jag skulle fått hjälp till hitta det lilla extra, "edgen" som jag söker, eller bara en annan sida av saken. Point taken.

Det jag ville med mina  "rum", var att visa en del av det jag ser i och runt det offentliga, väljer vi själva vad som ska vara offentligt längre, eller har vi passerat den gränsen?

En sak som jag inte var beredd på, var den känslan av antiklimax som dök upp efter att allt var klart, färdigt och presenterat; now what? Här står jag med tio kilo plexikub som jag har fyllt med mitt hjärtas svett (nej) och inser att det enda jag kan göra är att ha sönder dem...

Nu börjar jag fundera över varför jag har gjort det jag gjort och skrivit det jag skrivit och det leder vidare till större  frågor som; vill jag bevisa något för någon och i så fall för vem? Eller gör jag det helt enkelt bara för att det är roligt? Hur som haver, det var riktigt roligt att göra assignment 3-haikun. Jag kunde inget om denna konstart och hade aldrig prövat att skriva någon tidigare. Men eftersom jag sedan länge gillat att skriva och dikta, blev den här uppgiften en utmaning på ett annat plan; det tekniska och det tog jag mig an med hull och hår. Jag knepade och knåpade och efter ett par dar hade jag en liten goding redo;-) Men haikuns uppbyggnad och själva kärna, har givit mig ett ytterligare perspektiv på det avskalade och sublima. Jag skulle vilja arbeta mer utifrån det under den här våren.

För att knyta ihop säcken; fredagens presentationer av allas idéer gav mig en energi-injektion och jag imponeras av vilken bredd på kreativitet, kunskap och kompetens som finns i klassen:-D Vi borde utnyttja den bättre!